Storytime Del 3







 
Välkommen In I Värmen
 
Fina D
 






 
Hoppas att allt är bra med fina dig idag
Här har det varit en ganska jobbig dag men nu mot kvällen är de lite bättre faktiskt 
Har mejlat en diakon så hoppas på svar snarast och hoppas såklart på lite hjälp!
Socialen har jag med skrivit till både igår och idag men inga svar alls utan enbart en tid som jag kunde fråga alla frågor på, blir smått tokig
 
 
Igår så skrev jag att jag skulle försöka skriva ihop en del till om min son, så att det är tanken idag
Tycker du att texten är lagom lång? eller du vill kunna läsa mer? eller kanske du tycker det är för mycket text åt gången? 
Har du missat förra eller båda delarna så gittar du dessa här 
Storytime Del 1 
 
Storytime Del 2 
 
 
Storytime Del 3
 
 
Hade knappt kunnat äta under denna tiden då min saknad var för extrem efter min son, efter min Milo! 
Dörrarna till rättegångens rum öppnades......... 
Minns hur mitt hjärta dunkade, jag och min advokat gick in tillsammans 
A satt där redan med sin advokat, domaren, en som skrev på dator/skrivmaskin och sen en till på andra sidan domaren
Minns att medlaren fick vara vittne, men de var jag ganska lugn med då jag gillade henne
 
 
När rättegången va över satt hela min familj utanför, tog ett djupt andetag och sa till min dåvarande kille - Imorgon ska vi åka och hämta Milo på dagiset! 
Jag grät som bara den av lycka, familjen blev så lycklig och kramades
 
 
Dagen var inne för att hämta hem min son, satte på gps och sen körde vi
Efter någon timme när vi var framme så började hjärtat att slå, jag ska verkligen hämta mitt barn efter nästan 3 månader
Den känslan är så svår att beskriva
Väl inne på dagiset så ser jag honom på golvet, håret hade växt så mycket, han var smutsig och hade skosnöre till skärp runt midjan. Hans kläder var för små i längden, han hade tappat vikt - kände knappt igenom honom 
Personalen på dagiset pratade inte med mig så ni kan ju själva gissa hur mycket skit A har sagt till dom
 
 
Hemma efter att Milo fått äta och bada så lämnade han inte min sida
Innan allt detta hände så hade Milo börjat prata på en hel del och var aldrig tyst
Från det att vi hämtade Milo till ca 5 timmar senare hade han bara låtit mmm mmmm mmmm 
Jag tänkte inte så mycket på det då jag var så lycklig av att äntligen få ha min son hemma igen 
 
 
Tiden då Milo vart hos A så visade det sig att han hade varit inlåst i en källare hela sommaren, inte fått leka med andra barn, A jobbade från 07 och vart hemma runt 19 tiden på kvällen
Ingen hade pratat med Milo under tiden, ingen hade underhållt honom! 
Han hade varit på dagis i ca 1.5 vecka innan vi hämtade honom
 
 
Milo slutade prata, min son hade blivit stum så han fick en pedagog som skulle hjälpa honom igång med talet igen på sitt eget dagis
Hela detta scenariot hade satt så djupa spår i Milo 
Det tog nästan upp mot ett år innan min son var som han vart innan hans pappa kidnappade honom. 
I rättegången så hade jag fått ge med mig på att A ska ha Milo varannan vecka, den veckan kom. Milo blev helt hysterisk och kramade sig fast i mig men jag var tvungen att lämna honom då jag annars skulle få betala vite på 1000 kr per gång  jag inte lämnade iväg Milo. 
Grät hela dagen, grät efter jag ringt för att säga god natt och jag grät mig själv till sömns. Visste inte om jag skulle få se min son igen
 
 
Dagen efter runt halv åtta på kvällen ringde det på min dörr, där stod A med Milo
Milo sprang in på sitt rum, enligt A så kunde han inte ha Milo på vardagarna då hans vardag inte gick ihop
Det gjorde mig inget alls och var bara glad för detta beslut som hans pappa tagit
Han skulle nu testa på att ha Milo fredag till söndag istället
Helgen kom och samma visa att Milo blev hysterisk men jag var tvungen att lämna honom 
På lördagskvällen satt jag ute och rökade på min altan, helt plötsligt hör jag Milo, så jag ställer mig upp för att jag trodde jag hörde fel då han skulle komma imorgon 
Men A kom på att han inte kunde ha Milo under en hel helg för då kunde han inte festa och göra vad han ville
A frågade om han kunde ha Milo en dag i helgen varannan vecka istället för varannan helg 
Ingen kunde vara lyckligare än jag 
 
 
A ringde mig en vecka senare och sa att han skulle åka utomlands och visste inte när han skulle komma tillbaka 
Han tyckte de va jobbigt att vara förälder, de va så lätt för honom att bara skita i allt och bara lämna allt. 
Innan han åkte så frågade jag om han kunde skriva under på ensam vårdnad men de vägrade han och hjälpa till med kläder och så de ville han inte heller. 
Ett tag framöver hörde jag av mig till As mamma, alltså Milos farmor och skrev att hon kunde komma och umgås med Milo och så om hon ville! 
Svaret blev: Milo är ett äckel, en äcklig unge som kommer från en slampa som dig
 
 
Så på ca 1 månad så förlorade min son hela sin fars sida och sin pappa
A han ringde då och då från utlandet, han lovade och hade sig med Milo i telefon! Lovade julklappar, födelsedagspressenter och så men tror ni det kom några saker? 
Det kom aldrig något så efter ca 1 år så sa jag till A att nu får de fan räcka! 
Var en pappa, håll de du lovar eller så slutar du att ringa och låter Milo själv höra av sig i framtiden! 
Varför gav jag detta ultimatumet? Jo för att Milo blev ledsen och besviken när hans pappa lovade honom saker som aldrig kom. Milo fick utbrott som resulterade i att han slog på mig och var allmänt taskig
 
 
Där efter har jag haft problem med Milo. 
Så om man spolar fram tiden några år
För ca fyra årsedan så ringde jag min mamma och frågade henne om hjälp då min mormor inte orkade att hjälpa längre. 
Självklart sa min mamma som vi kan kalla för S
Detta var i december 2015
Jag behövde avlastning då Milo var väldigt utagerande och väldigt påfrästande Så jag frågade S om en helg i månaden
Kanske låter nu som vi hade en kaossituation men det var de absolut inte. Utbrotten som han fick tog väldigt hårt på mig och därav att jag bad om stöd samt att jag ville att Milo och hans mormor skulle få bygga upp en relation då jag inte träffat S på ett par år 
 
 
Helgen kom som han skulle vara där, den 17 december - ett datum jag aldrig kommer glömma. 
Den 20 december 2015 skulle han komma hem
Klockan gick och där kom aldrig hem någon Milo
Jag ringde och ringde till S mobil men ingen svarade
Klockan började närma sig sju eller åtta så jag ringer igen, hennes mobil är avstängd.......
 
 
 
Detta är de första bilderna jag tog med Milo efter vi hämtat honom på dagiset hos hans pappa 
Både bilden över och under 
 
 
 

Glöm inte att gilla på hjärtat nedanför 
Lämna gärna en kommentar med 💜

 
𝒦𝓇𝒶𝓂
                                                                           
                                𝒲𝒾𝒻ℯℯ𝓎👅
 
Taggar: 11 av 17, 17 September, 2019, Del 3, Hemmafru, Inspiration, Kärlek, Livet, Mitt barn, September, Storytime, Wifeey, min son;

Kommentarer :

#1: Amanda

Det gör ont i en att läsa hur A behandlade sin egen son fy f´´n man blir arg och sen att milos mormor kallade dig så. Nej tycker synd om dig :) <3

Svar: Ja A har inte varit rolig att ha att göra med :/ <3
Wifeey

skriven
#2: carro

usch hur kan man änns komma på tanken på att behandla ett barn på detta sätt?Att ingen agerande när han blev inlåst i en källare hela sommaren.Det är inte konstigt att han slutade prata vem hade inte gjort det? Dålig stil av pedagogen på förskolan inte pratamed dig. Fy vilken farmor som inte vill veta av sitt egna barnbarn.

Svar: De undrar jag med... Eller hur, tog ett bra tag innan han började prata igen
Ja då ska du läsa nästa vad farmor mer gör......
Wifeey

skriven
#3: Paulina

Stakars er,, blir så ledSen, det skär i ens mamma hjärta när man läser detta! Socialen ska hjälpa inte förstöra ännu mera. Det bara brinner i mig!! Ush! Finns här 🤬❤️ Du är stark! Sååå stark

Svar: Värre blir de i nästa del, dock blir soc boven där medSka försöka skriva så snart jag samlat kraft
Tusen tack fina du <3
Måste vara starkt för Milo
Wifeey

skriven
#4: Moa Larsson

Men jag blir så arg på förskolepedagogerna - fyfan vad oproffsigt. Förstår att du säkert inte orkade göra någonting åt det då men jag hade blivit vansinnig och anmält hela bunten. Så fantastiskt att du delar med dig av det här. Kram!

Svar: Ja de borde inte få jobba där. Nej jag gjorde tyvärr inte de då lyckan att få ta hem honom efter så långt tid tog över allt...
Kram
Wifeey

skriven
#5: Jennysvardag

Det gör så ont att ni har fått gått igenom det här. Jag kan inte ens föreställa mig hur ont och jobbigt det måste vara för dig och milo. Du är stark som orkar ta dig igenom det här ❤️

Svar: Nästa del blir inte heller så rolig tyvärr Ja jag måste för Milo <3
Wifeey

skriven
#6: K

Så tragiskt är väl det första ordet som kommer. Stackars lilla barn. Hoppas att allt löser sig för er snart

Svar: Usch ja...
Wifeey

skriven
#7: Emma

Det gör så ont i hjärtat att läsa.. stackars lilla killen! Och stackars dig!

Svar: Ja de e hemskt och värre är de för han
Wifeey

skriven
#8: Hannas krypin

Men fy vad hemskt. Men jag förstår inte varför de tog Milo. Men det klarnar väl ju längre in i berättelsen du kommer. Jag lider verkligen med dig!

Svar: Nej de kommer dock bli värre snart igenSka försöka samla kraft att skriva en del 4 snart
Wifeey

skriven
#9: Becka Lindhe

Men fy era stackare, vilket helvete ni haft!
Ni är starta tillsammans <3

Svar: Ja och värre blir de tyvärr
Wifeey

skriven
#10: ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, nu specialpedagogstudent ★

Fy din historia är verkligen så gripande :(. Finner inga ord, och jag undrar ju hur det kommer sig att din mamma ens kunde få behålla honom på plats så där :-o.

Svar: De kommer du få veta i nästa del Måste bara samla mer kraft innan jag ger mig in i del 4
Wifeey

skriven
#11: Fröken Rödlök

Jag blir så ledsen över att läsa. Det gör verkligen ont. Stackars Milo.

Svar: Ja de e sjukt, kan inte ens förstå hur de måste kännas i honomFörstår att han är så splittrad som han tyvärr är
Wifeey

skriven
#12: nouw.com/sannaevelyne

Åhh jag ryser i hela kroppen... Hur kan man stänga in ett barn?! Blir så ledsen! Längtar efter att läsa resten! Vad stark du är!

Svar: Jadu, de undrar jag med. Kokade när jag fick veta de De kommer så fort jag samlat mer kraft
Tusen tack fina du
Wifeey

skriven
#13: Sandra Bäckman

Vilken sötnos han är och jag tycker det är så fruktansvärt synd om dig som blivit så illa behandlad ❤

Svar: Ja han är så underbart fin min lilla ängel <3
Wifeey

skriven
#14: Sandra Bäckman

Fina fina du, din historia är så tragisk 😒 Det skär verkligen i ens mamma hjärta ❤ du är en fantastisk människa och jag tycker du ska fortsätta kämpa för han ❤

skriven
#15: Sandra Bäckman

Fina fina du, din historia är så tragisk 😒 Det skär verkligen i ens mamma hjärta ❤ du är en fantastisk människa och jag tycker du ska fortsätta kämpa för han ❤

Svar: Ja o än är den inte slut.......De gör ont i mig med när man tänker på allt som den lilla pojken fått gå igenom redan :(
Men tusen tack finaste du <3
Wifeey

skriven
#16: Jennifer

Jag ska träffa en diakonisa (stavning?)på tisdag

Svar: Jaså? Varför? Eller ja svara på pm om du hellre vill de :)
Wifeey

skriven
#17: Yela

Ni är så fina du & din son❤️ Gör verkligen så ont i hjärtat att läsa, Finner inga ord! Massa massa Kramar

Svar: Tusen tack fina du <3 kram
Wifeey

skriven

Kommentera inlägget här :