2 Gånger innan polisen kom







 
Välkommen in till Wifeey`s Blogg
 
finaste Du 💜
 






 
 
Hoppas att allt är bra med just dig denna onsdags kväll
Här är allt som det är, möte imorgon så håller tummarna att vi får den hjälpen vi måste annars är detta slutet tyvärr! 
Men jag ska inte tråka ihjäl er med mina bekymmer utan idag tänkte jag skriva om en händelse som uppstod i måndags
Blir lite av en Storytime faktiskt!
 
 
Storytime
 
Måndagen den 4 November 2019
 
Som vanligt skulle vi ut och gå med hundarna en sista runda precis som vi alltid gör var natt 
Vi bestämde med våra nyfunna vänner att de också skulle med ut då de också har en hund
De duggregnade och var kallt, inte alls roligt väder så vännerna T och K skulle bara med en liten runda, men de gjorde inte så mycket
Vi möttes mitt på torget som kallas Möllan då vi hittade varandra lättast där
 
Innan vi började rundan så var vi tvugna att gå in till en kiosk som hade öppet för att köpa cigg, inget annat hade öppet så passade på 
Bella gillar inte stirriga hundar och Ts hund är bara en unghund så hon började morra och ha sig medans Freya trodde att någon kom och började skälla 
Ni hör kaoset som blev, samtidigt som detta koas vara så parkerade det en blå merca
Mannen gick ut från bilen och backade precis som han vore rädd för hundarna
Men när vi lugnade allt så gick han lixom inte utan tände en cigg och stirrade på mig och C, dock tänkte vi inte så mycket på de då kräk finns över allt 
 
Vi lämnade där, gick över vägen samtidigt som vi alla pratade om vart vi skulle gå 
Då vi närmade oss Ica, jag och Bella gick före så vi fick sakta in och vänta på de andra 
Då kommer denna mannen och ställer sig för att glo på mig, jag säger ganska nonchalant: Gå du!
Han frågar om det gick bra och jag svarade tröttsamt JAA, det var ju ca 5 meter mellan mig och husväggen så varför frågade han
Emil stannade till vid mig och sa: Är det inte han från kiosken, förföljer han oss?
Rätt som han hade så var vi alla sams om att detta var han
 
Vi fortsatte att gå neråt då han gick ju före oss, så jag sa till alla att vi går runt hörnan vid underversitetet då ingen går där och inte han heller 
På så vis skulle vi få bekräftat om han verkligen förföljde oss eller om han bara skulle samma väg
Kan ni gissa vad som hände? 
Jo T säger högt viskande: Han är efter oss! 
Man kunde börja höra hjärtslagen i sin egen kropp och började fundera på vad man skulle göra
 
Dock tog den knäppa Sandra tag i min kropp så jag tar ett stadigt grepp om Bellas koppel och går mot honom
Han vänder sig om för att gå några steg, jag känner att jag vill bara vända men knäppsandra fortsätter att gå och utbrister väldigt argt: Va i helvete håller du på med, varför följer du efter oss när din fucking bil såt där borta - så bara dra, gåååå!
Han gick och jag gick tillbaka till gruppen då ser T igen att han kommer mot oss och skricker: Du aldrig mer svor åt mig!
Jag är redan ute på den stora vägen för att ringa polisen, då vi tappat honom så kunde de inte göra något
 
Vi fick för oss att vi ville ha bilnummret så vi tar en omväg dit där bilen står, utanför kiosken
Då står han precis runt hörnan, en bra bit ifrån sin bil - vi går samtidigt som vi håller koll på honom och han följer efter oss igen
Emil ringer polisen samtidigt som vi går mot bilen och uppger regnr som desutom är utlänskt 
2 minuter senare så kommer de 2 polisbilar och 1 bil med två militärpoliser i 
De tog detta allvarligt och skulle köra omkring för att hitta honom och vaka vid bilen, förr eller senare måste han ju ha sin bil 
 
Efter förhör med oss alla så går vi 5 minuter ifrån platsen och då ville T och K inte gå längre utan gick hem vilket var väldigt smart 
Vi bor lixom 40 minuter ifrån där vi var och T & K bor 2 minuter där ifrån så vi förstod dom
Jag och Emil tillsammans med hundarna går en runda, en stor omväg hem för att han var inte frisk i huvudet
Pratade hela vägen om vad fasiken han ville, vem går ens emot 4 personer och 3 hundar? 
 
Vad tror du? 
Hur hade du reagerat och agerat?
 
Var bil som kom sprang vi och gömde oss i buskar, bakom träd osv
Emil kommenterade snabbt: Detta känns som en scen ut Gåsmamman
Hahhaa så komiskt sagt samtidigt som de verkligen kändes som de tyvärr! 
Vi har varit omkring kiosken fler gånger utan att vi sett honom och vi hoppas på att vi aldrig mer får syn på han heller då han var riktigt obehaglig
 
 



Om du gillar vad du läser så
tryck gärna på ♥ här 
undertill och lämna 
gärna en kommentar 
med så blir jag glad 
 
♥ ALL KÄRLEK TILL DIG ♥



 
 
𝒦𝓇𝒶𝓂
                                                                           
                                             𝒲𝒾𝒻ℯℯ𝓎👅
 
 
 
 
 
 
 
Taggar: 2019, 6 av 6, Förföljd, Gåsmamman, Hemmafru, Hundar, Höst, Hösten, Influenser, Kärlek, Livet, Malmö, Militärpolis, November, Polis, Polisen, Storytime, Vinter, Vänner, Wifeey;

Repris!! Del 5







 
Välkomna in till Wifeey`s blogg 
 
finfina Du ❤
 






 
Jag hoppas att allt är bra med just dig denna kväll! 
Här är det fortfarande sådär men jag hoppas verkligen att vi har turen på vår sida just nu
Det kommer att komma vad detta handlar om, om någon dag
Måste passa på att fråga er alla en grej, som jag tror har nog ni alla sett att det blivit lite mer reklam på min sida
Är detta någon som ni stör er på med all denna reklam, för stör den så kommer jag ta bort reklamen igen 
Vad gör jag inte för er alla läsare, ni alla är ju guld värda för mig 😍
 
 
Dock har jag sett att det är väldigt många som verkligen gillar mina Storytimes men den senaste har väldigt många missat vilket är riktigt synd 
Men då tänkte jag att jag ska posta de inlägget igen så att du som gillar just min Storytime om min son får chansen att läsa detta 
Som vanligt om ni missat någon av de andra så ni kan hänga med i historian så länkar jag här nedanför alla de andra delarna 
 
Storytime Del 1 
 
Storytime Del 2 
 
Storytime Del 3 
 
Storytime Del 4 
 
 
 
Storytime Del 5
 
 
Han började få kraftiga ångestattacker i skolan som han inte kunde hantera och såklart kom det in anmälningar igen om att detta var mitt fel trots att jag inte fått träffa honom på över 1 månad........... 
Som jag tror så förstår ni nog själva att jag fick skit för exakt allt som hände
Men om man tänker efter lite så säger detta sig själva, han blev tagen från sin mamma utan att få säga hejdå, inte fira jul & inte nyår som han hade fått göra under ca 8 år tillsammans med enbart mig och allt blev ifråntaget av honom!
När jag tog upp allt på mötena på socialen så tyckte dem att jag försvarade honom, såklart att jag försvarar honom tänk er själva att vara med om allt detta 
Jag sa tydligt flera gånger att Milo måste få en psykolog att prata med dels om allt som hände med hans pappa och sen att jag försvinner helt
Men så klart höll dem inte med utan allt var mitt fel som hade hänt honom och mitt fel till hans beteende 
 
Milos attacker fortsatte både att vara elak mot vänner och att få kraftiga ångestattacker dagligen
Jag fick inte längre träffa honom och jag fick inte ringa honom heller då jag var en fara för mitt eget barn
Jag frågade rakt ut: Varför har ni inte tagit Milo ifrån mig tidigare då? 
Som vanligt fick jag inga svar, dels för att de hade inga svar!
 
Precis efter att Milo fyllt 9 år så fick jag fortfarande inte lov att träffa honom, saknaden dödade mig långsamt och jag blev mer och mer de destuktiv mot mig själv
Fick en dag för mig att Milo har de bättre utan mig och alla som stått mig nära hade lämnat min sida då E och S hade sabbat min vänskap med alla!
Det var en vardag just denna dagen, minns det fortfarande
Satt i en lägenhet i Malmö, läste på lite om självmord - hur det var smärtsammast att försvinna här ifrån! 
Jag gick ner till hemköp så låg 2 minuter från lägenheten, köpte mig block och pennor för att sedan gå över till systembolaget sidan om
Köpte hem den renaste spriten som fanns, gick hem och började skriva 
Jag skrev ett brev till mormor om hur min begravning skulle vara och att hon skulle lova att prata gott om mig till Milo
Sen kom de jobbigaste, tårarna rann hela tiden - Breven till Milo 
Skrev först ett där jag berättade vilken underbar person han är och att oavsett vad så kommer jag finnas vid hans sida alltid 
I ett annat skrev jag grattis på hans 15 årsdag och ett annat till hans 18 årsdag
Om jag inte minns helt fel så tror jag att jag skrev ett brev till hans bröllopsdag med 
 
Kvällen var kommen och alla brev var klara och nedstoppade i kuvert med alla namnen på
Jag tog mina antidepressiva medicin, 38 tabletter var varje var 225 mg och sen började jag klunka spriten
Av detta skulle jag somna och sen försvinna utan att känna något 
Innan jag hann dricka upp allt så kom hen hem som jag var hos, blev utslängd men fick med mig min sprit då de krävdes så mycket mer 
Drack upp nästan hela flaskan innan jag satte den och sen började promenera så långt som jag bara orkade - ca 100 meter 
Minns att det kom en man som erbjöd mig mat, kaffe, hotell som han skulle betala för eller att bara sitta ner och prata
Jag valde att prata men sen försvann jag helt, vaknade upp på intensiven med en massa brickor på brösten, magen och händerna sen kom en sköterska in då det började pipa i maskinerna 
Jag ville gå och göra ett nytt försök men fick inte lämna min säng, fick istället kol som jag skulle dricka för att sedan bli inlagd på psyket 
Det var där jag träffade min make några dagar efter......
 
Om vi hoppar längre fram till sensommaren samma år, 2016
Jag hade varit ute några månader från psyket och ville ta tag i min son igen tillsammans med Emil, för nu känne jag mig starkare 
Socialen gick med på detta och jag fick övervakat umgänge - socialen sa att jag va tvungen att ha övervakning ett par gånger så de ser att jag inte skulle hänga mig själv framför Milo.
 
Träffarna gick bra och vi hade de så roligt oavsett om vi fick övervakat eller inte 
Dock fick han fortfarande inte träffa mig ensam, inte träffa Emil eller komma hem till oss och varför förstod jag aldrig 
Men en kall dag innan julen tog jag med mig Emil då jag tyckte det var på tiden att dessa fick träffas, vi skulle ju bara vara ute 
Milo gillade Emil direkt men tror det gick så pass bra då Emil är så otroligt tramsig av sig haha 
Alla som har barn vet hur skönt de känns när ens nya kille kommer så pass bra överrens med sitt barn! 
Vi började träffas 1 gång i månaden i Landskrona var gång men tillsist tog pengarna slut och E kunde inte komma till Malmö så där blev det slutet för träffarna igen... 
 
Jag grät hela tiden, efter var samtal med socialen så grät jag men denna gången hade jag Emil vid min sida - han gjorde  mig så stark att oavsett tårar och besvikelse så skulle varken soc, E eller S kunna knäcka mig igen.......
 
 
psst! Det kommer en sista del inom kort! 

Om du gillar de du läser 
så gilla gärna detta inlägg 
genom att trycka på ❤ här under,
detta hjälper mig otroligt mycket!
Lämna gärna en kommentar med 
så hade jag blivit så glad 
 
❤ ALL KÄRLEK TILL DIG ❤

 
𝒦𝓇𝒶𝓂
                                                                           
                                                   𝒲𝒾𝒻ℯℯ𝓎👅
 
 
 
Taggar: #rörintemittbarn, 2019, Hemmafru, Hjärtat, Höst, Hösten, Influenser, Inspiration, Kärlek, Livet, Mamma, Min Ängel, Oktober, Skåne, Son, Storytime, Wifeey;

Storytime Del 5







 
Välkommen in till Wifeey`s blogg 
 
finfina Du ❤
 






 
Jag hoppas att allt är bra med Dig idag
Här är det ok bara
Har ni också haft regn typ hela veckan? 
Det är så trist att asa runt på paraply och regntäcken till hundarna osv
Nu är det söndag och forhoppningsvis blir vädret bättre till imorgon när måndagen kommer
Idag tänkte jag skriva om något som är efterlängtat av de flesta av mina underbara läsare, mänligen Storytime!
Har du missat någon av delarna så hittar du dessa här ↓ 
 
Storytime Del 1
 
Storytime Del 2
 
Storytime Del 3
 
Storytime Del 4 
 
 
 
 
Storytime Del 5
 
 
Han började få kraftiga ångestattacker i skolan som han inte kunde hantera och såklart kom det in anmälningar igen om att detta var mitt fel trots att jag inte fått träffa honom på över 1 månad........... 
Som jag tror så förstår ni nog själva att jag fick skit för exakt allt som hände
Men om man tänker efter lite så säger detta sig själva, han blev tagen från sin mamma utan att få säga hejdå, inte fira jul & inte nyår som han hade fått göra under ca 8 år tillsammans med enbart mig och allt blev ifråntaget av honom!
När jag tog upp allt på mötena på socialen så tyckte dem att jag försvarade honom, såklart att jag försvarar honom tänk er själva att vara med om allt detta 
Jag sa tydligt flera gånger att Milo måste få en psykolog att prata med dels om allt som hände med hans pappa och sen att jag försvinner helt
Men så klart höll dem inte med utan allt var mitt fel som hade hänt honom och mitt fel till hans beteende 
 
Milos attacker fortsatte både att vara elak mot vänner och att få kraftiga ångestattacker dagligen
Jag fick inte längre träffa honom och jag fick inte ringa honom heller då jag var en fara för mitt eget barn
Jag frågade rakt ut: Varför har ni inte tagit Milo ifrån mig tidigare då? 
Som vanligt fick jag inga svar, dels för att de hade inga svar!
 
Precis efter att Milo fyllt 9 år så fick jag fortfarande inte lov att träffa honom, saknaden dödade mig långsamt och jag blev mer och mer de destuktiv mot mig själv
Fick en dag för mig att Milo har de bättre utan mig och alla som stått mig nära hade lämnat min sida då E och S hade sabbat min vänskap med alla!
Det var en vardag just denna dagen, minns det fortfarande
Satt i en lägenhet i Malmö, läste på lite om självmord - hur det var smärtsammast att försvinna här ifrån! 
Jag gick ner till hemköp så låg 2 minuter från lägenheten, köpte mig block och pennor för att sedan gå över till systembolaget sidan om
Köpte hem den renaste spriten som fanns, gick hem och började skriva 
Jag skrev ett brev till mormor om hur min begravning skulle vara och att hon skulle lova att prata gott om mig till Milo
Sen kom de jobbigaste, tårarna rann hela tiden - Breven till Milo 
Skrev först ett där jag berättade vilken underbar person han är och att oavsett vad så kommer jag finnas vid hans sida alltid 
I ett annat skrev jag grattis på hans 15 årsdag och ett annat till hans 18 årsdag
Om jag inte minns helt fel så tror jag att jag skrev ett brev till hans bröllopsdag med 
 
Kvällen var kommen och alla brev var klara och nedstoppade i kuvert med alla namnen på
Jag tog mina antidepressiva medicin, 38 tabletter var varje var 225 mg och sen började jag klunka spriten
Av detta skulle jag somna och sen försvinna utan att känna något 
Innan jag hann dricka upp allt så kom hen hem som jag var hos, blev utslängd men fick med mig min sprit då de krävdes så mycket mer 
Drack upp nästan hela flaskan innan jag satte den och sen började promenera så långt som jag bara orkade - ca 100 meter 
Minns att det kom en man som erbjöd mig mat, kaffe, hotell som han skulle betala för eller att bara sitta ner och prata
Jag valde att prata men sen försvann jag helt, vaknade upp på intensiven med en massa brickor på brösten, magen och händerna sen kom en sköterska in då det började pipa i maskinerna 
Jag ville gå och göra ett nytt försök men fick inte lämna min säng, fick istället kol som jag skulle dricka för att sedan bli inlagd på psyket 
Det var där jag träffade min make några dagar efter......
 
Om vi hoppar längre fram till sensommaren samma år, 2016
Jag hade varit ute några månader från psyket och ville ta tag i min son igen tillsammans med Emil, för nu känne jag mig starkare 
Socialen gick med på detta och jag fick övervakat umgänge - socialen sa att jag va tvungen att ha övervakning ett par gånger så de ser att jag inte skulle hänga mig själv framför Milo.
 
Träffarna gick bra och vi hade de så roligt oavsett om vi fick övervakat eller inte 
Dock fick han fortfarande inte träffa mig ensam, inte träffa Emil eller komma hem till oss och varför förstod jag aldrig 
Men en kall dag innan julen tog jag med mig Emil då jag tyckte det var på tiden att dessa fick träffas, vi skulle ju bara vara ute 
Milo gillade Emil direkt men tror det gick så pass bra då Emil är så otroligt tramsig av sig haha 
Alla som har barn vet hur skönt de känns när ens nya kille kommer så pass bra överrens med sitt barn! 
Vi började träffas 1 gång i månaden i Landskrona var gång men tillsist tog pengarna slut och E kunde inte komma till Malmö så där blev det slutet för träffarna igen... 
Jag grät hela tiden, efter var samtal med socialen så grät jag men denna gången hade jag Emil vid min sida - han gjorde  mig så stark att oavsett tårar och besvikelse så skulle varken soc, E eller S kunna knäcka mig igen.......
 
 
psst! Det kommer en sista del inom kort 
 
 

Om du gillar de du läser 
så gilla gärna detta inlägg 
genom att trycka på ❤ här under,
detta hjälper mig otroligt mycket!
Lämna gärna en kommentar med 
så hade jag blivit så glad 
 
❤ ALL KÄRLEK TILL DIG ❤

 
𝒦𝓇𝒶𝓂
                                                                           
                                                𝒲𝒾𝒻ℯℯ𝓎👅
 
 
 
Taggar: #rörintemittbarn, 16 av 20, 2014, 2015, 2016, 2019, Del 5, Hemmafru, Influenser, Kärlek, Livet, Mamma, Oktober, Psykiatrin, Psykisk Ohälsa, Storytime, Storytime, kampen om min milo;